Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En flotta i aktion - VI. Den vilde springaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en öppning mellan de framvältrande gula molnen såg han,
utsträckta på däck och stympade intill oigenkännlighet, två man af
den tappra kanonservisen. Och där — ja, något till vänster om
dem, liggande med ansiktet nedåt, af alla tecken att döma liflös,
syntes hans vän Yamaguchi.
Med ett språng stod han vid löjtnantens sida. Han böjde
sig ned och lyfte upp honom, och fastän han höll andedräkten,
fick han en kväfningsattack af den giftiga röken, som lägrat sig
utefter däcket, och han betogs af våldsamma kväljningar. Återigen
kände han, att krafterna höllo på att svika, men med uppbjudande
af all den viljestyrka, hvaraf han var mäktig, lyfte han upp den
orörliga kroppen, vacklade tvärs igenom kasematten med den och
föll med sin börda rakt uti de villiga armar, som de
tillströmmande sjömännen sträckte mot honom.
I samma ögonblick upphörde plötsligt kanonernas brak.
Amiral Togo hade signalerat åt flottan att upphöra med elden;
fartygen gjorde helt om och ångade snart för full maskin utåt
öppna hafvet. Men signaler, kommandorop, manövrer, allt gick
förbi Bob Fawcett. Hårdt angripen af de giftiga dunsterna från
den exploderande granaten låg han på däcket bredvid Yamaguchi,
sanslös och okunnig om, att det första bombardemanget af Port
Arthur nu var öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
