Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den vilde springaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på »Hatsuse» och »Kasume», som kritiskt iakttogo honom från
sina respektive fartyg.
När han kommit upp på torpedbåtjagarens däck, blef han
lika öfverraskad som glad åt att träffa Yamaguchi. Han visste
att underlöjtnanten efter sitt tillfrisknande blifvit befordrad samt
anställd å en torpedbåt, men intill denna stund hade han icke
vetat hvilken. Deras möte var mycket hjärtligt, Yamaguchi
betraktade Bob som sin räddare, och Bob å sin sida blef mycket
belåten, när han fann, att han skulle få göra färden till Chemulpo
i sällskap med den, som han redan ansåg som sin vän.
Utom Yamaguchi utgjordes officerarna ombord af två
underlöjtnanter, en läkare och en ingenjör.
— Vi äro inalles femtiofem man ombord, sade Yamaguchi
efter att ha presenterat den nye mässkamraten.
— Hvar stufvar ni in dem alla? frågade Bob förvånad.
— Kom med, får ni se!
Löjtnanten visade honom först sin egen hytt, i akterdelen
af fartyget — ett rum, kanske tio fot i fyrkant och sju fot högt,
med ungefär lika mycken bekvämlighet som en liten badhytt.
Omedelbart därintill låg officerarnas mässrum, någon smula större
i areal, och i det föreslog Yamaguchi att Bob skulle inrätta sin
sofplats på en liten bänk med ryggstöd.
— Den är förstås en halfmil för kort för er, sade han
leende.
— Jag får väl förlänga den eller vika mig själf dubbel,
svarade Bob, som i själ och hjärta var mycket glad åt sitt logement,
när han såg det utrymme, som beståtts officerarna — fyra små
hytter, af hvilka hvar och en med lätthet kunnat placeras ofvanpå
en ordinär gammaldags tvåmanssäng.
Midskepps lågo maskinrum och eldrum, belysta af ett
bländande sken från »fyren», så starkt, att eldarne måste bära färgade
glasögon för att skydda ögonen mot blindhet. Eldarne,
muskelstarka och med nerver af stål, sågo ut som små svarta demoner
från Inferno, där de oförtrutet iakttogo pannglasen och i sitt trånga
fängelse ej kunde komma mer än en manslängd från den
flammande eldstadens mynning.
För ut låg det vridbara tornet jämte kommandobryggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
