Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vännerna skiljas åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna hinna undan. Ändå föreföll det omöjligt att bistå
honom. Matroserna i båten hade gevär, men nu, när såväl
förföljare som den förföljde hunnit utför sluttningen och kommit ned
på släta marken, skulle ett skott, om än aldrig så väl riktadt,
kunna träffa just honom, som det var afsedt att bistå.
Under ett ögonblick af intensiv spänning tyckte sig Bob
lefva en hel lifstid. Därpå ropade han ut till männen att stanna
kvar där de voro — de kunde ej engelska, men de förstodo
meningen af tonfallet — och så hoppade han öfver båtens reling
upp på iskanten. Isen knakade och sjönk under honom, men
han ilade med långa språng upp emot stranden, ifrig att komma
den flyende till hjälp. Den lille japanen såg ut att knappast
förmå mera.
Isen knarrade och stönade, medan Bob sprang vidare. Han
kom upp på den mjukare snön, och han måste sakta farten; ett
skott från en af de förföljande kosackerna hven tätt förbi hans öra.
Han ropade med sina lungors fulla kraft ut ett ord af uppmuntran
till den flämtande Yamaguchi, och sedan, hoppande, tumlande,
raglande öfver de famnar snötäckt mark, som ännu återstodo, grep
han japanen vid armen och vände om för att tillsammans med
honom springa tillbaka till båten. Men hela tiden kände han, att
allt hopp var ute för dem, ty den främste ryttaren, som hade en
raskare häst än kamraterna, var nu endast några famnar från dem.
Plötsligt brann ett skott af från båten. Bob hörde en
underligt stönande suck bakom sig. Ett ögonblick senare kände han
den fallande tyngden af en tung kropp, och kastades våldsamt
framstupa. En häst utan ryttare galopperade vildt ned emot
stranden.
Bob låg några ögonblick bedöfvad på snön. Kylan
återkallade honom till sans. Han hörde flere skott knalla, och när
han försiktigt lyfte hufvudet, såg han fyra kosacker galoppera ut
mot isen, medan tre stodo vid sidan om sina hästar och tvärs
öfver sadlarna togo sikte på roddbåten. Så brast isen under
hästarnas fötter, och höga skrik af ångest skuro genom luften, när
karlar och hästar plumsade omkring i vattnet. Beskjutningen
fortfor mellan de afsuttna kosackerna på stranden och båtens
besättning, som nu hastigt rodde ut till hafs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
