Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Jagad af kosacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kosackerna börjat skjuta, ökade faran betydligt. De voro vana att från
hästryggen träffa rörliga mål; i hvilket ögonblick som helst kunde
en väl riktad kula nå honom. Han lade sig ned öfver hästens
hals och dref med tillrop det duktiga djuret att slå in i galopp.
Flere skott, flere hojtanden förföljde honom, men ljuden blefvo
svagare. Afståndet mellan honom och kosackerna måste ökas;
skulle han ändå, trots allt, kunna hålla uppe sitt försprång?
Han talade uppmuntrande till djuret, som galopperade framåt
underbart säkert på foten. Plötsligt kände Bob, att hans panna
träffades af någonting kallt och vått; han lyfte på hufvudet och
drog en djup suck af lättnad, när han såg, att det börjat snöa.
De lågt seglande svarta molnen hade ändtligen brustit; efter helt
få ögonblick färdades ryttaren framåt genom ett tätt moln af yrande
snöflingor, som fyllde ögon och öron och utestängde alla föremål
på hundra alnars afstånd. Tack vare denna hvita skyddsskärm
skulle han ännu kunna undkomma.
Till vänster såg han en liten mörk träddunge, som sträckte
sig uppför en sluttning. Efter att ha ridit så långt, att han kom
i jämnhöjd med dungens bortre gränslinje, vände han hästen, red
genom yttersta kanten af dungen, där träden stodo glesa, och
fortsatte därefter uppför åsen i rät vinkel mot sin föregående
riktning, detta i förhoppning att hans förföljare, sedan de förlorat
honom ur sikte, skulle kunna förbise den plats, där han ändrade
riktning.
Det häftiga snöfallet måste nu också nästan utplåna hans
spår; ryssarna skulle nödgas sakta farten för att kunna urskilja
dem, och de få minuter han sålunda vann skulle kunna sätta
honom i stånd att alldeles undkomma dem.
Men han vågade ej vänta. När kosackerna kommit
underfund med, att de ej skulle lyckas hinna upp honom, skulle de
snart dela på sig och sprida sig i de riktningar han kunde
förmodas ha tagit, och hur skulle han kunna vänta att undgå dem
alla? Efter att ha låtit hästen gå i skridt några minuter för att
pusta ut, dref han åter på honom, i den förhoppningen, att turen
alltjämt skulle gynna honom.
Luften var ännu tjock af den fallande snön; att konsekvent följa en
bestämd kosa var på denna nyckfulla terräng omöjligt. Han red vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
