Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Den enörade mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tillbragte en högst orolig natt. Länge hade han ej
sofvit, då han spratt upp med en känsla af att hans högra sida
höll på att stekas. Han vände sömnigt på sig, endast för att
snart finna, att den vänstra sidan fått det om möjligt ännu hetare.
Hur han rullade omkring, kunde han ej undslippa detta öfvermått
af värme, som i förening med den obehagliga lukten från
oljepappersmattan kom honom att otaliga gånger önska sig tillbaka
till den kalla, halft raserade kojan, där han haft sitt senaste
nattkvarter.
Förklaringen var, att under golfvet fanns en källare, hvari
en eld tändts, och kulin hade, måhända den rödhårige barbaren
till ära, brassat på så pass, att elden skulle vara hela natten. Detta
var ju ett rätt enkelt sätt att uppvärma huset, men Bob undrade
dock, huruvida ej ett kylrum skulle visa sig vara en lämpligare
sofkammare än en upphettad ugn.
Han var glad, när morgonen kom och herr konsultativa
krigsrådet, efter att ha vaknat upp ur sin tunga sömn, återvunnit
sina själsförmögenheters bruk så pass, att man kunde börja tala
om hvad som borde göras. Det visade sig snart, att den
pålitlige koreanske tjänare, som skulle ha eskorterat Bob fram till de
japanska linjerna, var borta, eftersom han gått för att ha ett öga
på de tatariska stråtröfvarna. Herr Hjälper-till föreslog då, att
Bob skulle stanna kvar hos honom, tills mannen kom tillbaka,
hvarjämte han ifrigt inskärpte hos sin gäst det lämpliga i att hålla
sig inomhus och sålunda undvika uppmärksamhet.
Bob var allt annat än belåten åt utsikten att nödgas
tillbringa om också ej mer än en dag inne i det kvafva rummet,
men när han såg, att här ej fanns någon annan råd, fogade han
sig godvilligt.
Han hade ohyggligt ledsamt. Under förmiddagen var han
lämnad åt sig själf, och under de oändligt långa timmarna hade
han ingen annan sysselsättning än att sitta och titta ut genom en
spricka i en silkespappersruta för att se hvad som tilldrog sig
ute på gatan, och detta var ej mycket. Men efter
middagsmaltiden föreslog värden i huset ett parti go, som Bob af föregående
erfarenhet visste kunde dragas ut i det oändliga.
De sutto som bäst fördjupade i spelet, då det blef ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
