Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Ah-Sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ljudet af alarm, som slogs, och af ifrig förföljelse från
Antung trängde under tiden till Bobs öron, och han kände både
undran, hvilka dessa räddare kunde vara, som på ett så sällsamt
sätt kommit till hans hjälp, och ängslan för att till sist ändå alla
ansträngningar skulle visa sig fåfänga. Han hörde en klocka med
djup klang ringa och horn tuta, män hojta; snart förnams från
vänster hofslagen af galopperande hästar.
I detta ögonblick lade sig mannen i fören helt tyst ned
bredvid sin kamrat, och båten fick följa sin egen kosa. Den höjde
sig ytterst obetydligt öfver vattenytan och måste i den mörka
natten ha varit osynlig redan på ett par alnars afstånd. Och äfven
om man skulle kunna urskilja den från stranden, vågade sig
ryttarna ej ut till strömfåran, så svag var isen. Allt hvad de kunde
göra var att skjuta med föga utsikt att träffa målet.
Småningom blefvo ljuden från stranden allt svagare och
slutligen dogo de bort. Kinesen tog åter till sin stång, och flodbåten
fortsatte tryggt sin väg, svängande, slingrande, stundom stannande,
men alltid med en knyck åter sättande sig i rörelse.
Ännu hade ingen sagt ett ord. Bob önskade att endera af
de bägge mörka gestalterna skulle yttra någonting, sak samma på
hvad språk. Han kände en underlig längtan efter ljudet af en
vänlig röst.
Men till och med när, två timmar efter deras flykt från
Antung, den ene af kineserna reste sig ur sin liggande ställning, gaf
han sin kamrat en befallning ej med ord, utan med tecken. Med
förenade krafter stakade de flodbåten under rassel och knakande
upp på högra strandens is, där den blef stående. Så hoppade de
ur den. På ett tecken från den ene följde Bob deras exempel;
båda sköto därpå båten tillbaka ned i floden och iakttogo den
några ögonblick, medan den obeslutsamt snurrade omkring i
strömfåran. Men sedan, när den tycktes ha blifvit ense med sig själf
och muntert guppade åstad, slogo männen hastigt in på en
riktning, som gick i rät vinkel mot floden. Den ene af kineserna
ilade i spetsen och Bob skyndade efter bäst han kunde tillika med
kamraten.
Då och då stannade anföraren för att bättre orientera sig,
och med någon tvekan ändrade han riktning en smula mera åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
