Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högt uppe störtade ett tunnt vattenfall ut öfver branterna och
silade sig ned mellan väldiga kullerstenar.
Resenärerna stannade några ögonblick för att betrakta
anblicken. Plötsligt pekade Ah-Sam uppåt: på en klipphäll helt
nära toppen, bredvid en smal ränna, hade han upptäckt gestalten
af en björn, som stod orörlig på bakbenen. Följande riktningen
af kinesens pekfinger urskilde Bob slutligen den aflägsna figuren.
Ett ögonblick dref honom den brittiske sportsmannens instinkt att
försöka osedd smyga sig fram till djuret, men medan han ännu
såg på det, försvann det plötsligt, och hans jaktifver medförde
denna gång intet resultat.
Han förtretade sig ännu öfver omöjligheten att komma åt
skinnet, då han spratt till vid ljudet af en stämma i hög diskant,
som tycktes komma från någon punkt högre uppåt åsen. Dalen
krökte sig här rundt en framspringande bergknalle, och ingen
mänsklig varelse fanns att se. Innan Bob ännu hämtat sig från
sin förvåning, hörde han åter rösten; det var en kvinnoröst, som
uttryckte rädsla eller åtminstone häftig protest, och han tyckte, att
tonfallet lät märkvärdigt engelskt.
Efter att ha hoppat ned från kärran och uppmanat Ah-Sam
att genast följa efter, skyndade han framåt, vek om kröken och
såg nu framför sig fem personer, som brådskande klättrade
uppför sluttningen. Två af dem voro föga mer än hundra alnar från
honom, de öfriga tre hade redan hunnit längre bort. Till sin
häpnad upptäckte han, att två af de fem voro damer, i europeisk
dräkt. Den, som han hade närmast sig, var en ung dam, lång
och smärt, i grå resdräkt; en inföding höll om hennes högra
handled. Damen längre bort hade hunnit, mera mogen ålder;
äfven hon var lång, men mycket korpulent. Hon bar en tung
sälskinnskappa, hennes nackhatt satt på sned, och hennes armar
fängslades af två infödingar, som drogo henne med sig. Karlarna voro
troligen tatarer från Mandschuriet; de buro hårpiskor samt de
bredbrättiga hattar, bomullsblusar och vida byxor, som äro vanliga i
detta land.
Det var från den äldre damen, som skriken utgett och
alltjämt utgingo. Det var ej skrik af fruktan eller böner om nåd,
snarare utlopp för ilska och harm. Hufvudet skakades häftigt fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
