Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Isidore G. Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt köra den tillbaka till den plats, där vattenfallet rann ut i
floden, och sedan uppför den branta, stenbeströdda klyftan.
Efter några minuter plumsade åsnespannet med väldig fart fram i
vattnet mellan de rasslande isstyckena. Ingenting utom en
mandschurisk kärra skulle ha kunnat tåla en sådan skjuts. Den slängde
och slingrade i alla krökar; den slungades mot klippor, och än
försvann det ena, än det andra hjulet i gyttja eller snö. Men den
öfverlefde alla hotande tillbud, och dragen af de fyra duktiga
djuren, som leddes af Ah-Sam, knarrade och gnisslade den på sin
mödosamma väg uppför sluttningen, ända tills den stannade vid
en tvär krökning af klyftan omkring trehundra alnar från dess
nedre ändpunkt.
Under tiden hade Bob fört de bägge damerna i sned
riktning tvärs öfver åsen, en kortare väg än den, som måst tagas af
kärran. Fru Pottle pustade och stånkade, men marscherade
tappert i väg, görande våldsamma ansträngningar under sin
sälskinnskappa för att hålla jämna steg med Bob, som bjudit henne sin
arm till stod. Hennes brorsdotter trippade framåt lätt som en
dufva, medan hennes kinder rodnade af sinnesrörelse och några
slingor vågigt svart hår gjort sig lösa under den pikanta hvita
resmössan.
Efter att ha kommit fram till en punkt ofvanför den
krökning, dit kärran nyss anländt, såg Bob, att forsen rann omkring
en väldig rullsten af granit, som tydligen för ej särdeles länge
sedan glidit ned från de nästan lodräta klippväggarna och så godt
som spärrat det redan förut trånga passet. Här ropade Bob åt
Ah-Sam, att han skulle stanna och söka lirka in kärran mellan
kullerstenen och klyftans motsatta vägg.
När han såg sig omkring, varsnade han, kanske fyrtio fot
öfver sig, till vänster om forsen, den mindre klyfta, nära hvilken
björnen stått. Den var nu synlig som ett ljusare märke i
klippan, några alnar bredt. Klyftan afsmalnade nedåt, och från den
utlöpte i vågrät riktning ett klipputsprång, som sköt fram öfver
forsen i spetsig vinkel omkring hundra alnar från den plats, där
Bob stod. På andra sidan denna knutpunkt smalnade klyftan
hastigt och blef ytterst brant. Sedan damerna satt sig ned på hvar
sin sten, klättrade Bob uppför den klippiga hålvägen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
