Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut skrämma dem med min paraply! Ni skall åtminstone inte
för vår skull falla i deras händer. Kör af med hela patrasket!
Bob besinnade sig några ögonblick. Om han genom att
utlämna sig själf kunnat utverka fri lejd åt de bägge damerna,
hade han möjligen vågat försöket, men han var ej alls säker på
att banditerna skulle bli belåtna med att få honom i sitt våld och
i stället förlora de bägge fångarna, som de hoppades skulle
inbringa dem en god lösepenning. Banditerna voro nog äfven
uppretade öfver den något omilda behandling, som kommit deras
kamrater till del, just medan de höllo på att eskortera damerna.
Å andra sidan skulle Bob möjligen kunna skrämma bort dem
genom ett morskt uppträdande — synnerligast som det fanns ryssar
ej så särdeles långt bort.
— Säg dem, sade han, att vi vägra att gifva oss. Och
komma de närmare hitåt, så skjuter jag.
Ah-Sam öfversatte hälsningen. Åter hölls en kort
rådplägning; därpå rusade banditerna med ett vildt skrän uppför den
branta klyftan och rakt på barrikaden. Fru Pottle höll hårdt om
sin paraply och vandrade af och an i den största förtrytelse;
Ethel satt med hopknäppta händer och sammanprässade läppar,
medan hon höll ögonen riktade på Bob.
— Skjut inte! sade Bob till Ah-Sam.
Stödjande sitt eget gevär mellan två rullstenar tog han
noggrannt sikte på den främste af den anfallande skaran, hvilken borde
vara lätt nog att träffa, där han kom klättrande rakt på barrikaden.
Han ville ogärna döda mannen, eftersom han var angelägen om
att ej hetsa banditerna till några ytterligheter, men det var
nödvändigt att ge dem en näsbränna.
Passande på under ett ögonblick, då mannen måste klamra
sig öfver en besvärlig klippa, sköt Bob. Det var ett välriktadt
skott, aflossadt på ungefär hundra alnars håll, och det träffade
just där skytten ville, att det skulle träffa, i nedre delen af
mannens ben. Ett tjut af smärta förkunnade, att det gjort effekt. Fru
Pottle utbrast: »så där ja!» med ett tonfall af stor belåtenhet, och
hennes brorsdotter drog häftigt efter andan. Ingendera kunde se,
att mannen stupat omkull så lång han var.
— Där han få sitt! muttrade Ah-Sam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
