Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Fienden rycker an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kan man lita på honom? frågade Bob.
— Ja säkert! Han mycke duktig karl, han tala mycke
bra han mycke rädd för dödas andar, rifva alla tjuntjuser små
bitar om han inte göra hvad nu lofvat. Han mycke bra, massa.
— Godt. Säg honom, att jag skall se till hvad som kan
göras.
— Hvad ämnar ni företa er, herr Fawcett? frågade fru Pottle.
— Jag undanber mig på det bestämdaste alla underhandlingar
med röfvarföljet, och Jag bedyrar —
— Tant lilla, afbröt Ethel sakta, tror du inte, att det är bäst
vi låta herr Fawcett handla så som han anser bäst?
— Ja, jag tvår mina händer i allt detta... Kinespojke,
genast hämta mer vatten ur bäcken, vi koka mera te!
Tackande den unga flickan med en blick hoppade Bob
öfver barrikaden, och med en afskedsbefallning till Ah-Sam att stanna
kvar hos damerna begaf han sig bort för att sluta sig till de forna
fienderna. När han kommit ned till klyftans mynning, fann han,
att tjuntjuserna intagit försvarsställningar bakom hvarje åtkomligt
klippblock. De stodo ganska tätt hopträngda, och när några af
dem trädde fram ur sina bakhåll för att möta den återvändande
anföraren och för ett ögonblick stodo utan betäckning, började
ryssarna beskjuta dem från krönet af en kulle omkring sex- eller
sjuhundra alnar längre bort.
En man sårades just som Bob kom fram till röfvarbandet.
Flere af tjuntjuserna svarade, men det var tydligt, att de i en strid
som denna komme att ligga under. Deras gevär gingo visserligen
så pass långt, att kulorna nådde fram till ryssarna, men detta
skedde utan den minsta träffsäkerhet, och som ryssarna väl aktade
sig för att blotta sig, var det föga troligt, att de skulle lida någon
förlust.
Tittande försiktigt utmed kanten af ett stort klippblock,
blickade Bob tvärs öfver dalen i den riktning, som angafs för honom.
Till en början kunde han ingenting uppfatta; sedan urskilde han
högst uppe på kullen en eller par rörliga föremål, som omsider
visade sig vara mössor, tillhörande soldater, som höllo till på
andra sidan.
Han undrade, hvarför icke ryssarna, beväpnade som de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
