Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Omringade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bob hade ingenting uppfattat, men efter ett ögonblick hviskade
spejaren ånvo Ryssarna kommo! Genom Ah-Sam framfördes
budet från höfdingen till Bob. Tio minuter förflöto i spänd
förväntan; sedan följde ett ljud, som hvarje man bakom barrikaden
uppfattade. Det var slamret af trä mot stål; någon af de
anryckande hade snubblat och ovarsamt låtit sitt vapen slå emot en
kamrats. Men sedan följde intet nytt ljud. Fienden närmade sig
tydligen med ytterlig försiktighet, i den förhoppningen, antog Bob,
att antingen öfverrumpla tjuntjuserna eller åtminstone obemärkta
komma så nära, att motståndarna vid fiendens åsyn skulle tappa
besinningen.
Bob bad hviskande Ah-Sam upprepa en varning, som han
redan förut inskärpt hos tjuntjus-höfdingen. Icke en man skulle
få skjuta, förrän tillåtelse gafs. Reserven skulle alldeles hålla inne
med sin eld, tills fienden kommit fram till vallen och grafven
eller tills deras kamrater laddat på nytt. Åter följde en stund af
spänd förbidan, denna gång kortare; därpå uppfattades tydligt det
spröda ljudet af smygande fotsteg öfver frusen mark. Plötsligt,
omkring trettio alnar längre bort, kom en mängd mörka gestalter
i sikte; ett dämpadt kommandorop ljöd, och hela truppen ryssar
och tatarer rusade framåt med ett tjut, hvari fanns representerad
hvarje dialekt mellan Donau och Yalu.
Skulle banditernas lydnad och själfbehärskning segra öfver
deras brinnande begär att öppna strid? Bob hann knappast undra
detta, ty i ett nu hade fienden öfversvämmat den sträcka om
kanske tjugu alnar, som skilde dem från den af klippblock
hopfogade nedre barrikaden. På andra sidan var allting tyst. Sedan,
som om trolleri varit med i spelet, tycktes massan smälta bort.
De anfallande hade, som Bob hoppats, ej observerat den grunda
löpgrafven; första ledet, som klef ned i den, föll hufvudstupa,
andra ledet snafvade öfver de fallna kamraterna, och i nästa
ögonblick kraflade större delen af de anryckande helt förfärade
omkring på den snötäckta marken.
Då ropade Bob med hög röst: »gif eld!» Gevären knallade,
och kulorna haglade midt i den arbetande och stretande
soldathopen, som befann sig rakt under sina fienders bösspipor. Ett
fasansfullt skri höjdes från den böljande massan. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
