Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Omringade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skickade i väg bref lappen med en spejare, som vågade
sig ungefär halfvägs till ryssarnas område, där han blef stående
och ropade, att någon skulle komma ut och möta honom. Efter
en stunds dröjsmål närmade sig en kosack helt försiktigt och tog
emot breflappen.
En halftimme förflöt, hvarunder Bob förmodade, att hans
meddelande diskuterades i det ryska lägret; därefter klef en tatar
fram och underrättade budbäraren på hans eget tungomål, att
förslaget antogs. Men om det hela gick ut på förräderi, skulle
ryssarna hänga hvarenda lefvande själ, som hittades uppe i ravinen...
Bob drog på munnen, när Ah-Sam öfversatte hälsningen.
Han visste att, antingen förräderi öfvats eller ej, skulle hängning
eller ännu värre vederfaras hvilken fånge som helst; tjuntjuserna
skulle ej röna större misskund än några andra.
Det tog mer än en timme att afhämta de sårade, som Bob
på förhand låtit forsla ett hundratal alnar nedanför barrikaden, för
att hindra att hans befästningar alltför noga inspekterades. När
den siste burits bort, gick Bob till den plats, der hans sårade
fånge lagts.
Tschang-Wo hade nu åter kommit till medvetande. Han
hade fått ett allvarligt sår i hufvudskålen, som redan fått ett hastigt
första förband. På uppmaning af Bob strök Ah-Sam en
tändsticka och höll den tätt intill tatarens ansikte. Han blinkade och
blängde argt — och så började han stirra på Bob med en högst
förbryllad min. Tydligen försökte han draga sig till minnes, hvar
han förut sett det ansikte, som hörde till den koreanska dräkten.
Han spände åter ögonen skarpt i Bob, och ett uttryck af vrede
och grämelse förmörkade i en hast hans bofansikte.
Bob såg, att han var igenkänd. Tataren försökte resa sig
upp, men föll tillbaka och stönade. Bob sade ej ett ord till
honom, men gaf befallning, att man skulle söka ordna det så
bekvämt för honom som möjligt. Med tjuntjushöfdingen kom han
öfverens att halfva antalet män skulle hålla vakt under natten,
medan de öfriga fingo sofva, och så begaf han sig tillsammans
med Ah-Sam upp till damerna, där de hade sin ensliga
tillflyktsort.
I Bobs sällskap återvann fru Pottle snart sin vanliga kavata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
