Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Omringade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från kärran och därmed gjorde i ordning en ganska bekväm bädd
på klippan åt damerna. Och när allt kom omkring, var det fru
Pottle som först föll i sömn. Hon sof och snusade hela natten,
fastän hon på morgonen, när Bob kom för att uppvakta,
bedyrade, att hon, som hon förutsagt, ej fått en blund i sina
arma ögon.
Natten hade förflutit fredligt. Bob själf hade ej vågat somna
af fruktan för att anfallet skulle förnyas. När morgonen grydde,
såg han ryssarna intaga samma ställning som förut på
bergsluttningen. Ett skott då och då, när någon af garnisonen blottställde
sig visade, att de alltjämt voro vaksamma, men timme efter timme
förflöt, utan att det företogs något anfall med samlad styrka.
När Bob öfvervägde situationen, måste han draga den
slutsatsen, att fienden antingen ämnade uthungra honom eller också
skickat efter förstärkningar. Enligt ungefärlig beräkning hade
dess ursprungliga styrka utgjorts af åttio kosacker och sextio
tatarer. Härifrån måste nu dragas minst trettio döda eller icke
längre stridbara, och som väl troligt var, att många, som lefvande
sluppit undan efter den nattliga attacken, voro mer eller mindre
illa åtgångna, var det helt naturligt, att de betänkte sig två gånger,
innan de åter nalkades den olycksbringande dalklyftan.
Hvilketdera af dessa alternativ som än komme att inträda,
förstod emellertid Bob, att den lilla garnisonens framtidsutsikter
tedde sig allt annat än lofvande. Matfrågan hade gjort sig
gällande redan aftonen förut; om ryssarna fortsatte med sin belägring,
skulle garnisonen snart stå inför hungersnöd. Det var så många
munnar att föda — damerna först och främst, för hvilka ris- och
hirsförrådet i kärran möjligen kunde räcka ännu ett par tre dagar.
Men det fanns så godt som ingenting åt banditerna, och dessa
herrar hade i själfva verket redan flått och styckat Ah-Sams pony.
Ah-Sam hade blott så mycket foder i kärran, att det med den
största sparsamhet skulle kunna förslå åt mulåsnorna i två
dagar, och det fanns icke ett grönt strå att se, så långt blicken
nådde.
Bob höll sig denna dag så mycket som möjligt utom håll
tör fru Pottle. Hon hade en högst obehaglig vana att göra
närgångna frågor, som han fann ytterst kinkiga att besvara. Men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
