Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kosacklägret stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vadstället. När några tusen ryssar lågo på ömse sidor om floden,
hade de också säkert ute spejare i alla riktningar.
Ryssarnas närvaro i sådana mängder tycktes tyda på, att de
drifvits tvärs öfver Yalu, därför att japanerna ryckt närmare. Det
skulle då äfven vara omöjligt att öfvergå floden längre ned. För
öfrigt befann sig troligen hufvudstyrkan af den ryska armén stadd
på full reträtt längs stora landsvägen förbi Viju. Trakten var
helt visst alldeles öfversvämmad af ryssar. Hvad skulle man ta
sig till?
Höfdingen såg med harm och grämelse på Bob. Hade de
kommit så här långt endast för att i alla fall göras till fångar?
— Låt oss gå tillbaka till de andra, sade Bob lugnt.
Kobo tog emot de ledsamma underrättelserna med det
jämnmod, som var ett af hans karaktärsdrag. Han ställde några korta,
på sak gående frågor till Sing-Tscheng och sade därefter, vänd
till Bob:
— Han säger, att det finns ett annat vadställe högre uppåt
floden. Han känner stigen dit. Den är svår, till och med ännu
brantare än den, på hvilken vi kommit. Men vi måste våga
försöket. Jag tillråder emellertid, att damerna rida fram under eskort
och anhålla om ryssarnas beskydd. De skola af dem röna en
behandling, som helt visst icke kommer dem till del, om vi rätt
som det är stöta på Tschang-Wos band.
Bob såg sig om. Damerna befunno sig på något afstånd.
Båda buro i sitt yttre vittnesbörd om de sinnesrörelser och
strapatser, som de på senare tider fått genomgå. Fru Pottle hade
magrat; hennes kinder voro infallna och fårade, och morskheten
i hennes väsen hade alldeles försvunnit. Hennes brorsdotter var
icke så mycket förändrad, men Bob hade med ängslan gifvit akt
på ögonens nervöst plågade uttryck och de förr så friska
kindernas blekhet.
Han gick fram till dem och förklarade med några ord
situationens svårigheter. Han slöt med att tillråda dem att följa Kobos
förslag. Under några ögonblick tvekade fru Pottle, och hon såg
på Ethel med en skygg villrådighet, som verkade så mycket mera
rörande, eftersom den var så främmande för hennes natur.
— Tant lilla, sade Ethel, jag tycker vi borde stanna kvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
