Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Bob går i kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergknalle. Dröjde han kvar på platsen, skulle han med all säkerhet
upphinnas bakifrån af kavalleriet, och detta skulle troligen visa sig
vara de hjälptrupper, som hämtats af Tschang-Wo. Fara hotade
från bägge hållen, och han hade ännu ej kunnat bestämma sig i
sitt val mellan de bägge alternativen, då han åter kom fram till
de öfriga.
— Hvad skola vi göra, sir? frågade han Kobo, sedan han
för honom nämnt, i hvilken riktning kosackerna försvunnit.
— Jag råder till, att vi ögonblickligen fortsätta vår väg
framåt, svarade japanen, hvars orubbliga lugn alltid hade en
stålsättande inverkan på Bobs mod. — Om kosackerna få sikte på
oss, kunna de tro, att vi äro tatariska allierade till dem. Vi ha i
alla händelser hunnit halfannan mil längre på vår väg, innan de
upptäcka oss. Vänta vi däremot och låta ryttarna bakom oss
hinna upp oss, komma troligen skott att växlas; ljudet däraf lockar
hit kosackerna, och vi skola kringrännas af de bägge olika
afdelningarna. Jag tror dock icke, att kosackerna — om det nu blir
de, som anfalla oss — länge skola fortsätta med sin förföljelse,
ty de måste veta, att vår armé ej kan vara långt borta.
Att Kobos råd borde följas var själfklart. Det kommenderades
genast framåt marsch, och ryttarskaran satte af i traf. Efter
några minuter korsade de kosackernas stråt, lätt igenkännlig genom
de djupa märkena efter hästhofvarna i den uppblötta marken.
Någon tid förflöt, innan de fingo sikte på den bortridande
fiendens sista led. Dessa vände ryggen mot dem, och som
hästhofvarna gjorde föga buller i den lösa jorden, redo kosackerna
på, utan att ana, att de hade en annan skara ryttare så tätt inpå sig.
Det blef snart tydligt, att någon omedelbar fara ej hotade
framifrån. Om endast Bobs sällskap vore i stånd att undvika
ryttarna, som kommo efter, kunde allting reda sig. Med hvarje
steg ökade de afståndet från kosackerna, hvilkas väg de skurit i
rät vinkel. Så snart det ej längre fanns någon risk för att ljudet
skulle tränga fram, kommenderade Bob galopp i den förhoppningen,
att om de ännu ej upptäckts af de efterföljande ryttarna,
de antingen skulle fullständigt undgå att upptäckas af dem eller
ock vinna så pass stort försprång, att allt förföljande vore lönlöst.
Det blef emellertid snart tydligt, att förföljandet redan tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
