Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Herr Schwab peklager sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för er skull. Och inte har Ethel det heller — det stackars
barnet har ju bleknat och fallit af, så det är ett rent elände.
Bob såg på den yngre damen, men fann, att hennes kinder
just nu färgades af en högst intagande liten rodnad, som blef
starkare, när hon sökte undvika hans blick.
Åh, tant Jane, sade hon, du borde verkligen inte
öfverdrifva så där — jag —
— Det vet jag visst... Titta dig i en spegel — när vi
någonsin mera komma öfver en sådan lyxartikel — får du väl
själf se! Och hvad det beträffar, så tycker jag, att också ni, min
käre gosse, har blifvit riktigt blek om nosen. Ni får allt lof att
sköta om er en smula, så mycket märker jag.
— Åh, det är ingenting, sade Bob. — Jag bara såg litet
för mycket solar och stjärnor härom dagen — och så blef det
beckmörkt. Men jag skall vara kurant igen om ett par dagar.
— Men ni låter ju oss få göra hvad som står i vår förmåga,
sade Ethel. — Vi ha er att tacka för så gränslöst mycket, herr
Fawcett, och vi kunna göra så litet.
Bob såg ut så som han kände sig — något illa till mods.
Fru Pottle märkte det.
— Gå nu inte tvärt, herr Fawcett, sade hon småleende. —
Seså, jag lofvar, att ordet tacksamhet inte mera skall nämnas.
Hvad var det jag visste — ni ser redan lättad ut!
Bob skrattade, och damerna gjorde så med, medan Ah-Sam
allvarligt såg på, tydligen undrande, hvad som varit orsaken till
munterheten.
— Kan jag göra någonting, som måhända underlättar er
resa? frågade Bob. — Jag fruktar, att jag snart måste säga farväl.
Damerna sågo öfverraskade på honom.
— Men ni reser väl med till Söul? frågade fru Pottle.
— Ännu inte, tyvärr. Jag har någonting mera, som måste
uträttas.
— Vi ha just ingen brådska. Vi kunna mycket väl vänta
en dag eller två.
— Här är ledsamt nog inte tal om dagar. Det kanske blir
tal om veckor, ja, månader.
— Ni skall väl inte tillbaka dit bort igen? sade Ethel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
