Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. En stum kines
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en kort stunds hvila fortsatte de sin vandring, alltjämt
angelägna att ej röja minsta misstanke att de voro förföljda. Snart
stodo de på kullens topp och sågo framför sig ett vidsträckt
landskap. De stannade ej nu, men Bob gjorde sina iakttagelser
under marschen och upptäckte på långt afstånd åt vänster en ljus
fläck mot bergets mörkare bakgrund. Den visade sig småningom
vara en stor, borgliknande byggnad, anlagd på krönet af en
tvärbrant framskjutande klippa.
Den mellanliggande sträckan var kal, och på två eller tre
punkter af densamma urskilde han små rörliga fläckar, hvilka han
antog vara ryttarskaror. En af dessa fläckar, att döma af
storleken bestående af tjugu till trettio ryttare, var mycket närmare
än de andra och tycktes styra kosan åt de tre vandrarnas håll.
Men den befann sig ännu ganska långt borta, och eftersom den
ej kom från det håll, där värdshuset låg, hoppades han, att de
ridande ej angingo honom. Gärna hade han velat påskynda
marschen, men han insåg, att han härmed skulle uppväcka misstankar
hos mannen bakom dem, som, därom hade han nyss förvissat sig
med en snabb blick, alltjämt följde efter.
Det var tydligt, att situationen började bli något vansklig.
Om ryttarna verkligen befunno sig ute på jakt efter honom,
Ah-Sam och tjuntjusen, anade Bob, att de ej skulle låta sig nöja med
några förklaringar, hur rörande och vältaliga de än voro, utan de
skulle taga dem till fånga och föra dem med till fästningen att
förhöras af Tschang-Wo själf. I så fall kunde ingenting rädda
dem, ty Bob åtminstone måste ögonblickligen kännas igen.
Och om ryttarskaran faktiskt ännu ej var på jakt efter de
tre vandringsmännen, skulle sannolikt deras uppmärksamhet riktas
på dem tack vare mandschuren, som de hade efter sig. Det var
i alla händelser viktigt att veta, huruvida ryttarna handlade i
samförstånd med den otreflige förföljaren, och Bob kom till det
slutresultatet, att det rådligaste var att söka narra den senare genom
att vika af från stigen, så att man åtminstone kunde få klart för
sig hvad dennes mening var.
Hvad var att göra? Tiden medgaf icke att anställa några
experiment; om försöket att föra mandschuren bakom ljuset ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
