Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Vid fiendens port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt detta håll var alldeles mörkt, beslöt Bob att draga sig ett stycke
inåt skuggan och där afvakta männens återkomst, i den
förhoppningen, att mörkret skulle dölja honom. Lyssnande nära foten af
trappan hörde han dånet af järnbommarna, när de drogos från
dörren ofvanför, och gnisslandet af rostiga gångjärn. En paus
inträdde — så hörde han männen komma tillbaka, och när de
nu vandrade utför trappan, blandade sig med ljudet af deras röster
skramlet af kedjor.
De stego utför trappan långsamt, liksom försiktigt. De kommo
ned i gången och fortsatte samma väg de kommit, och i den
skumma belysningen såg nu Bob, att de icke längre voro tre, utan
fyra. Den fjärde, som var mindre till växten än de andra, halft
sköts, halft släpades framåt, och hela tiden ledsagades hans rörelser
af den spröda klangen af metall.
Bob kände, att blodet rusade honom åt hufvudet; hans
fingrar ryckte, som om de elektriserats.
Han smög sig sakta efter gruppen. De kommo, liksom han
själf gjort, till den stora järndörren. Liksom han togo de af åt
den midt emot löpande korridoren, och de trädde in i
Tschang-Wos vestibul genom den sidenbehängda dörr, där Bob för endast
några minuter sedan stått och tittat.
Så godt som likgiltig för följderna gick han efter dem. De
lämnade dörren halföppen, och mellan silkesdraperiets veck såg
han en upprörande scen.
Mellan två af de mandschuriska fångvaktarna hölls Kobo i
upprätt ställning framför sin fiende. Han var ej mer än en skugga
af sitt forna jag. Bob kunde icke se hans ansikte, men han såg
hans smala, utmärglade handleder, han såg håligheterna på ömse
sidor om hans nackben, och dessa i förening med den hopsjunkna
hjälplösheten i hans hållning vittnade om någonting förfärligare
än ord kunna beskrifva.
Tschang-Wo började tala.
Han tog pipan ur munnen och stötte fram ett ord till den
tredje mandschuren, som gick ut i köket och återvände med en
mugg af metall. Sedan talade Tschang-Wo till Kobo, kastande
fram stafvelserna på det kärfva och tvärhuggna sätt, som passade
så väl till hans stenhårda ansiktes kalla grymhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
