Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Gamla vänner och nya framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fort doktorn ger er lof. För min del skall jag bli glad att bli
er kvitt.
Generalen smålog och fortfor:
— Det där skall ni inte taga åt er personligen. Jag har
haft det nöjet att till vår allernådigste kejsare insända en utförlig
rapport om de tjänster, som ni gjort oss, sedan ni lämnade
flottan, och om er äfventyrliga expedition till Kobo Sans undsättning.
Men ni har goda vänner, sir. Alltsedan ni gaf er ut på er färd,
har jag förföljts af telegram från en dam, först från Söul och
sedan från Yokohama — en viss fru Pottle, som på det mest
energiska sätt velat öfvertyga sig om ert välbefinnande. Fru Pottle har
vållat mig mera besvär än alla tidningskorrespondenterna
tillsammantagna, och det vill verkligen säga rätt mycket. Jag
telegraferade till damen i fråga, när ni fördes hit, meddelade henne, att
ni var sjuk, och hoppades jag skulle slippa höra mera från henne.
Men ingen dag förgår, utan att hennes telegram inlöper, och
senast i morse lydde det: »Skicka honom bara till mig, jag skall
sköta honom som en mor». — Ni förstår sålunda, herr Fawcett,
att i och med det, att jag blir er kvitt, blir jag också — hoppas
jag — kvitt fru Pottle.
Hur besviken Bob än kände sig, kunde han ej låta bli att
draga på munnen.
— Hon är ett mycket resolut fruntimmer, sade han,
fullkomligt i stånd att med sin paraply kommendera er hela armé,
sir. Ja, jag är ju i era händer, herr general, det är mycket
vänligt af er, att ni tagit någon befattning med mig. Jag bara önskar,
att jag finge tillfälle att uträtta någonting, men jag förmodar, att
när jag blir kry igen, är kriget slut.
— Jag hoppas det, svarade generalen allvarligt. — Vi ha
hårdt arbete framför oss; många goda lif komma att gå förlorade,
men vi skola fullfölja våra sträfvanden, och hvem vet —?
I Yokohama välkomnades Bob af fru Pottle bokstafligen med
utbredda armar. Aldrig i hans lif hade man så klemat och
fjäskat med honom som under de närmast följande dagarna,
hade kryat till sig ganska bra under själfva resan, men han var
dock fortfarande blott en skugga af sitt gamla jag, och fru Pottle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
