Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikingar och köpmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
mellan älvarskären >— Styrsö, Känsö, Brännö,
Köp-stadsö och Öckeröarna — där lågo ofta vikingafartyg
lurande bakom skären, och så blev det strid, tills
trasorna yrde om pojkarna. Humöret var väl ungefär
detsamma i båda slagen båtar, det gällde att vinna eller
sätta livet till. De senaste tusen åren ha ju medfört stora
framsteg för civilisationen; nu betala vi våra
krigsriskpremier och lyfta försäkringssumman, sedan sjörövarna
gjort ifrån sig sitt arbete.
öarna vid Göta älvs mynning voro vida kända som
tillhåll för djärva vikingar, som här skaffade sig kapital.
Deras traditioner fortsattes ännu på 1800-talet av
smugglare och vrakplundrare, vilkas söner stundom satte in
de förvärvade förmögenheterna i större affärsföretag
och grundläde stolta och mäktiga handelshus. Numera
förekommer aldrig någon ekonomisk karriär av sådan
moraliskt förkastlig art, vi vinna våra stora framgångar
uteslutande på grund av sparsamhet, förnöjsamhet,
plikttrohet med flera kristna dygder samt dessutom även
en smula köpmannaduglighet.
Det hände emellertid ibland att vikingarna höggo i
sten — så som det gick för de båda västgötapojkarna
Vandel och Karl, söner till Snöulv den gamle — Snövarg
är för resten ett trevligt namn på en äldre bättre herre.
De förhoppningsfulla ynglingarna överföllo två
islän-dingar, Gunnar på Lidarände och hans bror Kolskägg,
vilka hade gästat en bonde på Hisingen, hette Alve;
de kommo därifrån seglande ut ur älven med fyra
långskepp, ett fördes av bohuslänningen Hallvard, och de
gåvo västgötapojkarna så mycket stryk, att det inte blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
