Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Heliga Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
man och kvinna. Tänk, lilla barnet Elisabet,
ännu långt ifrån tjugo år! Hon älskade, och
kärleken var hennes högsta glädje, den var
kanske lika stark ibland som begäret att öva
barmhärtighet mot andra, det kom ju för re-
sten alltsammans från samma kärlekens heliga
källa, som fyllde så till randen hennes hjärta.
Och nu fick hon bekräftat vad hon kanske stun-
dom anat, när exstasen höjt henne över jor-
den : kärlek mellan man och kvinna är synd,
smuts, brott mot Gud. Först trodde hon det
inte! Ville inte, kunde inte tro det, hon var
ung, hon levde ju, och det var sol över alla
hennes vägar, kärleken kunde hon inte genast
släppa!
När mannen var bortrest, klädde hon sig
till sorg, svart och dött var henne livet, inga
smycken ville hon bära. Tyst och stilla skulle
allting vara i slottet som i ett sorgehus. Men
när budet kom, att han skulle snart vara hemma
igen! Då ville hon ha ljus, fest, sång och spel,
då klädde hon sig i sina vackraste kläder och
smyckade sig med glädje att möta honom och
vara täckelig nog för hans ögon — annars
kunde han ju vända sig ifrån henne, och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
