Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Heliga Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
är att skiljas" från den ljuva leken i livets sol-
ljus, svårt är att gå den hårda vägen mot
höjderna.
Nu rustade emellertid Ludwig i en fart til)
avtåg — hon följde honom långt på väg, det var
i juli år 1227; slutligen måste de skiljas — den
sista tåren, den sista kyssen — och där red
han bort med sitt ståiglänsande följe på präk-
tiga hästar, medan trumpeter smattrade och fa-
norna vajade — hennes älskade, hennes unge
herre red bort bland korsmännen, att med jor-
diska vapen kämpa för samma drömmar, åt
vilka hon, den strålande stjärnekvinnan, vigt
sin ande.
Ensam vände hon hem till sin andre herre,
den hårde, stränge magister Konrad.
Tyst och stilla låg Wartburgs slott, svart-
klädda gingo där alla, Elisabet bar sorg. Så
gick sommaren, det blev höst, då kom i okto-
ber bud att herr Ludwig var död. Inte för
fiendens, svärd, aldrig kom han till det hedni-
ska landet att förblöda; bland korsfararna hade
pästen härjat och Ludwig sjuknade och dog
i Italien, i staden Otranto, år 1227 i september.
När Elisabet fick budet, skrek hon som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
