Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord i förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
möter dödens kalla blick, tankemaskinen stan-
nar, man blir ingenting annat än djuret som
vill leva. Så är den enkla människosjälen
beskaffad. Och så är den ännu mycket enk-
lare, primitivare, mer summariska folksjälen be-
skaffad. Man ser en massa främmande, beväp-
nade män komma in i landet, de skjuta, de döda
— knallarna av skotten sjunga i luften och
kulorna komma vinande — och hela folket gri-
pes av samma svarta, vansinniga raseri: döda
de främmande männen, döda dem hur som
hälst, ut med deml Folket kan i fredstid tänka, ’
att alla folk äro bröder. Men a-en «*iiK.trn Drister
som en såpbubbla inför det faktum, att den
som skjuter på mig, är inte min broder.
— Men de främmande soldaterna vilja inte
själva döda oss, de äro tvingade, förstår du
inte det! for Ove hetsigt ut. De äro tvingade
— liksom vi ska tvingas fram emot dem!
— Det rör mig inte, deras kulor döda lika
säkert, antingen de skjuta frivilligt eller av
tvång.
— Nu har jag dig fast ändå, käre Mauritz,
triumferade den unge idealisten. Nyss förkla-
rade ’du, att du skulle skjuta, när du blev kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
