- Project Runeberg -  Februaridagarna 1914. Ögonblicksbilder från kristiden /
4

(1914) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag skall inte tala här om de våra på 1600- och
1700-talen. Det är så många andra, som ägna sin
fosterlandskärlek så helt åt dessa gångna tider, att den
inte räcker längre. Jag ger min tacksamhet, min
vördnad åt minnet av de döda, som lämnat oss styrkan och
sagan i arv, men min levande kärlek ger jag åt dem
som nu leva, åt de svenske år 1914. Och om dem vill
jag säga några ord, inte en applådfras, ägnad åt de
namnlösa i klump, utan om en och annan särskild
människa bland de många — ja, de äro så många, att jag
tyvärr aldrig skall kunna berätta om dem alla. Men
av enstaka droppar ur havet kan man lära sig mycket
om det hela.

Den mannen jag nu tänker på, heter helt slätt
Jonsson. Han är inte kung, inte härförare, inte
statsman, inte biskop, inte vetenskapsman, inte skald, inte
bolagsdisponent och inte bankman, alltså ingenting
sånt där fint, som vi måste lära oss levde mellan år så
och så i forntiden, medeltiden eller nyare tiden. Han
är bara hantverkare och lägenhetsinnehavare på landet
i nutiden. Det finns således inte ringaste anledning att
bevara hans namn i allas minne.

Han bor i en liten rödbrun stuga borta i en backe —
eller kanske stugan är brungrå — det är inte så lätt att
urskilja rätta färgen, så nött och blekt som den är.
Den är inte fin och grann att se på, den är inte ens
”pittoresk’’ eller vad det heter, när en gammal kåk är
så snedvriden, att den håller på och ramlar sönder.
Nej, för all del, den här stugan står fullkomligt rak och
stel, och oändligt fantasilöst och tråkigt ser det ut.
De närmaste omgivningarna äro inte ett spår bättre.
Att Sverge är ett vackert land, det vet den som rest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:01:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochfebr/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free