Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
55
Och ligger det inte här i luften ett ännu tystare
sorl — skuggor bara av sång och skratt och
strängaspel — från Bellmans glada gamla Stockholm. Genast
faller över tunga, hårda tankar ett rosenskimmer, och
jag känner en doft slå emot mig av gammalt ädelt vin
— valthorn hörs i luften mumla, och siréner kring mig
tumla under Apollons ljud — Ulla Vinblad, kära syster!
du är eldig, kvick och yster, var dag så står du
brud! —
Ja, det stiger som sång ur min själ, ur ett mörker
fyllt av silverljus hör jag bruset av psalmer och
klangen av stål och muntra, dansande visor, de likna
rosen-guirlanger kring ett mäktigt pansar. Och jag ville
ropa i jubel: härligt är folket! Stark och
strålande är sagan om de svenske, sagan om de våra,
sagan om mitt, mitt folk! Det lever ännu! Nu
tågar det fram med fanor, röda som eld, nu sjunger det
sånger om arbetets ära och arbetets rätt — ja! Just
detta är tecknet på, att det ännu lever, att det ännu
äger en friboren ande, fädernas yppersta arv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>