Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
även till samma renande och befriande
självuppoffring, till samma lugna visshet, att livet äger en
helgd, som når högt över vårt förstånd, och till
samma fasta tillförsikt om eviga ting som icke
synas. Han skall slutligen göra oss alla delaktiga
av den seger, som ensam är värd att vinnas, om vi
icke upphöra att förlita oss på honom.
Hon sändes som novis till ett kloster. Ingen far
hade hon och ingen mor. Biskopen själv vakade
från sitt slott över alla hennes steg. Det var han,
som sände henne till de små systrarna på berget.
Då var hon sexton år gammal.
Under hela sin barndom hade hon levat hos en
gammal bildsnidare och målare, som om, hon varit
hans dotter. För sista gången lagade hon där hans
mat och redde hans säng. Sedan gick hon över den
frodigt blommande gården, öppnade dörren till
verkstaden och sade:
— Nu går jag, mästare.
Han reste sig från sitt arbete, såg tyst och
allvarligt på henne och sade:
— Du är färdig att gå? Gud vare med dig!
Därefter vände han sig åter till den bild, han
formade ur det färska träet med järn och klubba.
Han var en ordknapp man, som aldrig visade några
känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
