Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
bergsskreva. Där kastade Magne båge och spjut,
sjönk ner på marken och grät som ett barn.
Mästaren satt tigande bredvid honom, tills han slutat.
Efter en stund såg mästaren, att Magne talade.
Inte ett ord hördes, varje mänskligt ljud for bort
i vindens tjut. Mästaren lutade sig ner och ropade:
— Vad säger du, Magne?
— Varför gjorde du detta? ropade Magne och
reste sig med ny vildhet i ögonen.
Båda sågo tysta på varandra och tänkte på
detsamma: den mörka sensommarkväll, då Magne och
Gerdi hade bultat på mästarens port och bett om
hans skydd efter några månaders stigmansliv i
skogen. Gerdi hade blivit mottagen, han hade blivit
utestängd. )
Mästaren vinkade åt ynglingen att komma
närmare, lade sin hand på hans axel och ropade i
hans öra:
— Älskar du Gerdi?
De stora orden tycktes skyhöga, när de så
ropades ut liksom med stormens egen röst. Vinden
for i väg med ett vilt skri, liksom när elden blossar
upp i en himlastormande flamma — när dånet åter
saktade, svarade Magne, skälvande i rösten av hån:
— Älska! Käringord! Hon är min kvinna!
Den gamle skakade på huvudet.
— Jag visste det. Och därför förde jag henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
