Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Mästaren såg på honom med lugna ögon och sade:
— Och åt dig skulle jag ha givit min dotter!
— Som inte var din, ja!
— Ingen äger sitt barn. Jag älskade henne. Men
du — du är märkt för alltid nu. Liksom trädet,
som ska fällas, blir märkt med yxa. Pilen du sköt
är på väg mot den, som står dig emot —
Han satte fingret mot Magnes hjärta:
— Där! Där ska den träffa dig till döds en dag!
Magne svarade honom inte, hörde honom
knappast. Han stod och lyssnade till något ljud i
stormen. Genom vindens tomma tjut och vågornas
vettlösa dån hörde han något.
— Det kommer någon! ropade han och sprang
upp på berget.
Han vacklade för stormens tryck, kröp ihop på
alla fyra och stirrade ut i mörkret. Långt borta i
skogen syntes några små röda ljusfläckar, de
darrade, de flämtade, de sökte sig fram över marken
och kommo sakta allt närmare.
— Se, mästare, se! Vem kommer med sådant
följe genom skogen? Minst tjugu man till häst — se
facklorna! En storman, tycks det.
Mästaren kröp uppför berget och följde med
oroliga ögon de små röda ljusfläckarna, som
fladdrade hjälplöst, men kommo närmare ändå och
spredo ett rött eldsken allt vidare mellan träden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
