Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
och du och alla — alla! Jag är en allmän själ — en
sköka!
Magne trampar fram och tillbaka, snyftar och
darrar och skrattar. Mästaren kastar sig över
honom bakifrån och vrider hans armar så att lederna
knaka.
— Nu håller du tyst, gosse! Annars låter jag
bispens folk döda dig!
Biskopen rider förbi på den lilla stigen genom
skogen. Han är svept i päls. Det är ett litet huvud
under en vid hatt. Honom följa väpnade män till
häst, de äro klädda i stål och blänkande järn och
bära flammande facklor i händerna.
Då vändas allas ansikten ner mot stranden.
Männen hejda sina hästar och höja facklorna, så att
gnistor och rök fara i yra virvlar för den vinande
stormen. Skenet faller sökande in mellan knotiga
stammar, under tunga, täta grenar, över grova,
mossiga rullstensblock. Från berghällarna nere vid
stranden hörs en gäll röst skrika så vilt, att det skär
genom de skumvita vågornas dån:
— Jag söker dig med spjut och båge, satans bisp!
Efter ett ögonblicks tvekan sätter biskopen sin
häst i rörelse mot Jungfruberga igen, korsar sig och
ler ett blekt litet leende.
Folket viskar, hästarna skygga, när de åter sättas
i marsch. Många hårdföra män vända sig om och
se svåra syner i mörkret. Där borta är det någon,
som gråter skärande och övergivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>