Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
varandra. Väggarna av sammanstampad lera
bug-nade under bjälkarnas tyngd, det såg ut, som om
de blivit proppade så fulla, att de förlorat sin form
och börjat svälla ut i knölar och bulnader likt
säckar, fyllda med rovor.
På de smala vägar och stigar, som slingrade sig
fram mellan husraderna, backe upp och backe ner,
strömmade veckors samlade regnvatten utför
berghällarna och samlade sig i svarta, stinkande
gyttje-pölar, var det kunde komma åt. Gödsel och
av-skräde lågo i hopar utanför varje port, där höns
och gäss och svin trampade ut och in; här och där
funnos ännu tovor av gräs kvar efter sommarens
gröda, men de voro rödbrända av frost och hade
längesen vissnat.
Där gatan syntes mest bottenlös, lågo några stora
stenar utkastade i dyn att kliva på, och på dem
hoppade muntert en ung flicka fram med ett stort
ämbar i vardera handen — en piga, på väg till
brunnen efter vatten. Annars syntes ingen
människa. De, som kunde komma ut, voro i mässan
eller på krogen, ty dagen bar ett heligt namn och
firades med kyrkofest. De, som tvingades vara
hemma, skötte inomhus sina sysslor eller lågo i sina
sängar och undrade, om de voro sjuka av Guds
pest eller av fienders trollskott.
I den äldsta delen av staden stod kyrkan,
omgiven av små fallfärdiga kojor, inte långt från
hamnen. Den liknade mest en urgammal fästning,
uppbyggd av grovhuggna stenblock. Det enda
fönster, som fanns i den fria väggen, satt högt över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
