Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
henne, när hon med de fyllda ämbaren hoppade på
stenarna tillbaka hem igen. Han stod vänd mot
kyrkan och stirrade oavvänt på dess öppna port.
Därinifrån hördes stundom sång och spel, och en söt
doft av rökelse kom då och då från det svala dunklet
under templets valv och fördes av vinden förbi
honom bort.
Vad ska ske, när hon kommer ut igen? tänkte
han. Ska jag ropa på henne? Har jag inte skrikit
nog? Och väntat! Ska jag gå fram bara och ta
henne, föra henne med mig bort mitt bland alla
människor? Hur långt skulle jag komma? Till
hörnet av kyrkogården? Fram till låssmedernas
gränd? Eller kanske ända bort till bössmakarens
verkstad — där kunde jag ta yxan, som ligger på
disken och slåss, tills jag inte orkade röra armen
längre — ett dussin skallar kunde jag väl alltid slå
i kras, innan de finge ihjäl mig. Men vad kunde
det hjälpa mig? Vad ska jag göra för att frälsa
mig ur denna pina? Vad ska ske, när hon kommer
ut ur kyrkan igen tillsammans med alla de andra?
— Ingenting. Alls ingenting. Natt eller dag är lika
illa, mörker eller ljus eller solsken, som varken
lyser eller värmer — allt är lika förgäves. Hon är,
där hon är, och jag sjunker i min svarta pöl utan
botten. Då måste ju blod flyta — någon måste dö
— många måste dö — alla måste dö. Jag också —
och hon. Alla.
Några unga män, sågo ut som hantverksvenner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
