Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magne levde vild i skogen den vintern. När
snön smälte och våren kom, dolde han sig i snåren
kring Jungfruberga kloster. Där såg han Gerdi en
dag, hon var vigd till doket och bar slöja. Hon
skulle snart föda. Han visade sig för henne och
talade några ord med henne, och om kvällen efter
vespern sutto de båda tillsammans i den lilla mörka
kryptan bakom klostrets kyrka. De kände den bittra
sorgens svärd i sina hjärtan, de kunde inte skiljas
åt, men de kunde inte heller längre leva tillsammans.
Från det djupa fönstret i stenväggen gick en väg
av rött solljus genom dammet upp till takets låga
valv. Där samlades en dallrande fläck av gyllene
sken över bilden av Kristus, som med genomstunget,
blödande hjärta hängde på det svarta korset. Den
låga porten stod öppen till klostergården, ingen
störde dem, ty systrarna sovo alltid, sedan de firat
aftontimmen, och lekmans folket fick inte vistas på
den sidan av gården, sedan magnificat var sjungen.
Allt var stilla, kvällen kom sakta och tyst.
Utanför porten stodo några vita björkar med
det spädaste skir av grönt över sina unga grenar.
Bakom dem lyfte sig över bergknallarna den när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
