Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Några knektar tittade in genom porten, men
gingo genast ut ur kryptan igen. I kyrkan hade
tonerna av Dies irae redan övergått till offertoriets
stilla klagan: Domine Jesu Christe!
Gerdi tog mästarens hand, tryckte den mot sin
kind och sade:
— Vill du hjälpa mig att leva nu?
— Jag är alltid hos dig. Gråter du, Gerdi?
Hon skakade långsamt sitt huvud:
— Nu kan jag aldrig gråta mer. Allt är slut.
Han kan aldrig komma tillbaka hit. Och jag kan
aldrig komma till honom,. Nu låt mig sova, Gud,
för evigt!
Hon sjönk darrande ner på bänken. Sången hade
tystnat där inne i kyrkan. Endast mumlet hördes
av bönerna som lästes. Mästaren sade till henne:
— Det är inte natt än, Gerdi. Det finns ännu en
liten stråle solljus kvar. Det har ju kyrkan alltid
lärt oss — varför vänder du dig bort från den
vackra tron? Och även när det sista ljuset
försvunnit — man ser så mycket i natten, när himlen
är hög och klar. Det sjunger i luften fram och åter,
samma sång, samma sång — livet lever
evinner-ligen. Jorden ryker där ute, det är vår. Och sen
blir det sommar. Och sen blir det höst. Och sen
blir det vinter. Och sen blir det åter vår. Många,
många vårar. Tårar flöda, hjärtan blöda — de unga
ska åter tro, att allt är nytt, som om ingenting fun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
