Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i
— Min högtsalige fader lät utfärda ett påbud,
i vilket han förbjöd var och en, som hade makt
över allmogen i landet, att pålägga dem för mycken
träldom. Han var en god och rättfärdig man, jag
ville gärna följa hans vägar, kanske även röja nya
av samma slag i ännu stiglösa marker. Men nu
synes mig, att jag har börjat mitt tunga värv med
en orättfärdig gärning, stulit från en fattig det sista
han ägde och lagt en stark ande i träldom och
fredlöshet intill livets ände. Kan ni fria mig från den
pinan, broder?
— Himmelrikets nycklar både binda och lösa,
svarade munken.
— Att få syndernas förlåtelse är gott. Men stor
sak är också att själv kunna skilja mellan rätt och
orätt.
— Lycksaliga folk, vars härskare har ett så ömt
samvete!
— Han är människa som vi! utbrast fursten
hetsigt. Och människor handla stundom bäst, när de
synas bryta mot både Guds och människors lagar.
Den, som med sådan makt utkräver sin lycka av
oss, synes mig äga i sitt samvete en högre rätt än
vi ännu känna.
— Ers nåde inger oss alla en sådan vördnad,
redan genom ers nådes höga ställning, att jag inte
vågar bestrida ers nådes ord. Om jag för ett
ögonblick trodde mig skymta en farlig villolära däri, må
ers nåde urskulda den fattige munken, som endast
vill av allt sitt hjärta tjäna Gud, och som därför
vakar över hans lära som över den dyraste skatt.
6. — Koch, Legend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
