Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Han reste sig upp i ivern och satt på marken,
medan han funderade över detta. Det är ju inte
trädets skuld. Trädet kan inte rå för, att den ena
pelaren där inne var för svag och brast — men
trädet får bära följderna. Snygg Gud vi ha! Ingen
rättvisa ens för ett oskyldigt träd. Där ligger det
kräket under sin börda, har bara en liten smula liv
kvar — men det vill leva, det snålar sig till en
stråle ljus här och där, makar rötterna till rätta
igen, där trycket inte pressar alltför outhärdligt,
skjuter i väg ett och annat litet blekt skott, och så
lever det! Växer sig sakta fram, år efter år, år
efter år — till slut blir en gren fri. Trädet är
gammalt, det borde ha varit högt och ståtligt nu,
men det ligger där på marken och har haft ett helt
sönderfallet tempel att bära på under sin ungdom
— nu blir i alla fall en gren fri! Och den grenen
kan konsten att använda sina krafter för livets
uppehälle! Där blir blad och blom och en frukt,
vars mäktighet övergår allt förstånd. Och grenen
växer ut, blir allt större, allt hårdare och starkare
— slutligen höjer den sin börda av sten, lättar på
den en smula, vräker den bort en vacker dag. Och
trädet står där fritt som det starkaste i skogen,
vanställt och förkrympt, förstås, men skratta ni,
släta grannlåtsträd — det här är hårdare och mer
värt än ni alla tillsammans! —
Han sprang upp och knäppte med fingrarna: jag
gör det! Jag gör det en vacker dag! Jag går upp
till Jungfruberga och vänder upp och ner på den
där stenhögen en gång till — och på de små sy st-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
