Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io5
honom. Vacker gosse! tänkte han föraktfullt.
Vapenlös. Vad gör han? Å, se där — träsnidare!
— Vad snidar du? frågade han högt.
Den unge rätade upp sig och pekade med kniven:
— Jag lagar bilden, som hänger där. Den heliga
Elisabet med rosorna.
Magne vände sig om och blev stående som
förstenad. Där lekmannaaltaret förut stått, invid
skranket till koret, hängde en snidad och målad bild,
som han genast kände igen.
Han hade själv skurit den en gång, sedan han
hade sett Gerdi på mästarens gård. Han bet
tänderna samman och stirrade tigande på sin heliga
Elisabet. Bilden hade tydligen varit nerfallen och
halvt sönderbränd, men det förkolnade träet var
omsorgsfullt bortskuret och ersatt med nytt, som
lyste färskt och friskt i det gamla, och hade snidats
ut i de former, man förstått, att det måste ha haft.
Endast ett stycke av det rikt omerade gallerverk,
som krönte den nisch hon stod i, fattades. När
Magne åter vände sig bort från bilden, såg han, att
det var just det stycket, som ynglingen arbetade
med.
Jaså, det var hit, hon sändes för att göra
underverk, tänkte han. Tråkigt det här, lilla Gerdi! Hade
jag anat, att det var här du hängde, skulle jag väl
ha sett till, att du sluppit råka ut för den här
gossens klåparehänder. Skam få du, gamle satan, att
leka så här med ett människobarn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
