Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Gossen tog den lilla utskurna ornamentslingan
och utbrast förtjust:
— Men, käre — du är ju mästare!
Han hoppade ner från stenarna, gick fram i den
ljusaste dagern och granskade arbetet med häpnad:
— Var har du lärt dig detta snitt? Träet lever
ju, där du har skurit!
Magne skulle se barsk ut, men gossens beröm
gjorde honom ändå förnöjd, och han kunde inte
dölja det.
— Det är en hemlighet, sade han. Vill du lära’n?
— Ja visst! Om jag kan — och om du vill!
— Ja, så gärna, om du tycker det är mödan värt.
Men då måste vi hålla tillsammans en tid framåt?
Ska du dra dig nu ? tänkte han och såg på honom
lurande under lugg. Men den unge svarade:
— Jag är så okunnig. Men får jag följa dig och
lära av dig, så ska jag tjäna dig och försöka visa
dig min tacksamhet.
— Din tacksamhet bryr jag mig inte om, snäste
Magne. Men vi kunde ju göra sällskap framåt en
tid. Så få vi se. Jag går till furstens stad.
— Till kyrkobygget?
— Jag visste inte, att där byggdes en kyrka. Men
gärna för mig. Vart går du — till utlandet, förstås?
— Det ser ut, som om jag hade mer att lära av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
