Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
som gått, har du hittills låtit mig ligga till hälften
dränkt i den vreda vattufloden av ditt tal. Knappt
ha vi gått hundra steg i sträck, förrän du har stannat
i din iver att göra riktigt klart för mig, hur
betydelselöst livet är, och hur illa Gud förstår sin
konst. På det viset har jag nått fram till den
insikten, att du är en troshjälte, på väg att bilda ett
nytt samfund.
Magne tvärstannade, men hans mun var så full
av vreda ord, att de stockade sig, och han kunde
inte få fram ett enda. Han satte sig åter i gång,
pekade med käppen mot staden och sade:
— Där! Där ligger krogen! Nu stannar jag inte
för att tala med dig, förrän vi kommit i hamn!
Och så gingo de vidare framåt. Den unge log
och vilade sina ögon vid allt det vackra han såg.
Tvärs igenom den lilla sammangyttrade massan av
hus där borta gick liksom en grå gördel — det var
stadens ringmur med en låg, bred port utåt dalen;
här och där sutto toumeller grensle över muren,
och vid floden reste sig två större, starkare torn,
ett på vardera stranden. Innanför ringmuren voro
husen något högre, utanför trängdes skockar av
mindre kojor och stugor. Ju närmare de båda
vandrarna kommo, dess mer levande blev
alltsammans. Arbetsfolket på fälten blev allt talrikare; på
vägen kommo människor, ensamma eller flera
tillsammans; några ryttare redo förbi dem; en klum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
