Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
— Men bildskäraresvennerna ha ju ett
brödraskap här i staden, och brödraskapet har ett eget
härbärge. Varför gå vi inte dit? Så kunde vi höra
oss för efter arbete också hos ålderman.
— Tids nog hinna vi dit, svarade Magne kort.
Han hade för sin del ingen brådska.
Brödraskapet var ingenting för honom — en massa små
kreatur, som ständigt kallade sig själva vi och aldrig
vågade säga ett ärligt jag, de behövde vara många
för att vara någonting alls. Folk, som brände
vaxljus på helgonens altare för att få lycka i arbetet
och salighet efter döden. Folk, som samlade ihop
pengar för att hjälpa varandra i sjukdom och nöd
och låta själamässa läsas över begravna bröder.
Folk, som inte vågade komma tillsammans, varken
på stämma eller krogdag, utan att skicka bud på
mästarna, för att bli ställda under de äldres
bevakning. Folk, som knappt vågade själva förvara låda,
klappholts, välkomma och fana, som hörde
brödraskapet till, av rädsla för att mästarna skulle tycka
illa vara. Folk, som inte kunde göra sig nog små,
för att någon av dem äntligen en gång skulle bli
insläppta i mästarnas gille — dem kunde man vara
utan!
Magne hade många skäl att gå sina egna,
ensamma vägar. Han visste, att skymfbrev var
utfärdat mot honom för många år sen och inskrivet
i den svarta boken hos alla brödraskap och gillen
inom yrket. Ingen ärlig hantverksman ville eller
vågade arbeta kamrat med honom, och om en mäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
