Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
— Det är inte sant, sade han. Mästaren skämtar
med dig. Jag är hantverkare.
— Sven! sade Magne och grinade åt flickan.
Hon slog blygt ner ögonen och log förtjust.
Magne fortsatte gäckande:
— Det är med gossen här alldeles som med vår
Herres broder, den helige Jakob. Han var helig
allt ifrån moderslivet. Han drack aldrig vin eller
någon rusgivande dryck, och aldrig åt han köttmat,
aldrig kom rakkniv eller sax vid hans huvud, aldrig
olja eller linkläde vid hans lekamen, och aldrig kom
han i bad eller bastu. Trevlig karl, alltså. Därtill
hade han så mycket knäfallit i sina böner, att hans
knän voro lika som hans hälar. Därför kallade man
honom den rättfärdige och folkets fader och landets
värn.
— Du ska inte tala så, sade flickan och såg
deltagande på Frälsgive, som rodnade under hånet
inför den främmande. Jag vördar vår heliga tro
och älskar berättelserna om Guds hjältar och
hjältinnor. Men klosterlivet passade mig inte, jag blev
sjuk och måste gå därifrån. Får jag mera öl?
Hon fick.
— Fanns det inte öl i klostret? frågade Magne.
Eller var det kärleken du saknade ?
— Friheten saknade jag, svarade flickan mycket
allvarligt och såg på Frälsgive. Att vara
inspärrad i en cell och aldrig få tala vid någon —
eller att skickas ut för att tigga och komma hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
