Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Magne visslade tyst för sig själv. Aha! Se där!
Högmodet kröp fram till slut! Ringlade sig ut ur
hans mun som en orm, sedan hans vett hade slocknat
i ruset.
— Nog förstår jag, sade Magne. Men andra
människor skulle bara förstå, att du kallar dem
dårar. Och det finns en och annan, som inte tycker
om det.
— Vem är det han där kallar dårar? ropade en
man vid bordet näst intill, flera reste sig och kommo
hotfullt fram till de tre, flickan drog sig förskräckt
ett stycke bort från Frälsgive.
— Håll gossen här tyst och stilla, medan jag
gycklar en stund! viskade Magne hastigt till flickan.
Högt sade han med smattrande röst:
— Ädla herrar!
Sorlet tystnade, allt fler kommo springande dit.
Kringvandrande lekare! viskade några. Tyst, få vi
höra!
— Ädla herrar! ropade Magne än en gång med
högre röst.
När alla, som funnos på planen framför krogen,
hade samlats omkring dem, slängde Magne av sig
hatten, kröp upp på bänken med fotterna under sig,
skrynklade ihop sitt ansikte, räckte ut tungan —
och skrek:
— Ädla herrar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
