Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
— Säg oss nu, gosse, har du den rätta läran?
— Jag vet inte annat, svarade Frälsgive
förundrad.
Mästaren teg. Han tänkte i sitt sinne, att den
unge visade en klok försiktighet i så vanskliga ting.
Därefter blev han flera gånger kallad in till
hemliga andaktsstunder, men nu voro alltid många
andra människor närvarande. Frälsgive måste tala
för dem, och alla hörde på med iver. Han talade
aldrig om lära eller villolära; när tvist uppstod om
sådant, teg han. Mina ord äro inte bättre än edra,
menade han, och sanningen kan inte sägas med
män-niskotunga.
Ingen av vederdöparna misstrodde honom. Han
grep dem alltför djupt med sitt allvar, och ljuset
av hans själ överstrålade dem alla, gav dem en
känsla av tillförsikt och lycka. Flickan sade till
honom:
— Du vet ju, vad vi andra endast kunna ana!
Och hon tilläde hemlighetsfullt:
— Vi förstå, vem du är.
En och annan själ sökte honom redan i
hemlighet för att få tröst och hjälp, och alla fingo frid
hos honom.
När kamraterna sågo, att mästaren ärade honom,
höllo de inne med sin fientlighet och kallade honom
inte längre ens på skämt för Den helige. Några av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
