Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
Han skakade på huvudet och såg henne frimodigt
i ögonen:
— Lilla flicka — i detta fanns ingen synd.
Hon satt stilla en stund. Ett skimmer av sagans
solsken syntes ännu för deras ögon i det lilla
rummet, där skymningens skuggor djupnade till natt.
Genom det lilla fönstret lyste en himmelens stjärna
ner till dem.
Hon gjorde sig sakta fri från honom, reste sig
upp, liksom bedövad av alltför starka dofter — hon
sträckte ut sina armar likt en människa, som blivit
äntligen befriad. Därefter började hon helt lugnt
lösa upp sina kläder. Hon viskade:
— Vill du — så vill jag. Du har ju sagt, att jag
ska vara din brud.
Han såg på henne med vidöppna ögon, men hon
mötte leende hans blick, medan hon lade av sig
sina kläder. Slutligen reste han sig upp, tog henne
i sina armar och kysste henne:
— Tack! viskade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
