Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
kyrkan och nerkallade Guds »straffdomar över
landet. Och i staden skulle under senaste tiden från
vederdöparnas hemliga tillhåll ha spridit sig en
pest-artad andlig smitta bland det lägre folket, vilket
samlade sig allt talrikare kring en ny villoande, som
de kallade Frälsgive, varmed de torde ha velat säga,
att han vore frigiven ur kyrkans träldom. För att
undersöka detta nya kätteri, som tycktes farligare än
allt annat, hade hans eminens sammankallat
konsistoriet samt universitetets professorer, vilkas
vittbe-römda lärdom och lysande ståndaktighet vid den
heliga kyrkans tro han förlitade sig på under denna
svåra nöd. Att röra i smutsen fordrade visserligen
en stor självövervinnelse, men för de arma själars
skull, som dagligen utsattes för en sådan förförelse,
hade detta måst ske. Kanske skulle man även lyckas
återföra den stackars förvillade svärmaren till Guds
och den heliga kyrkans famn. Mannen vore kallad
till förhör och skulle inställas inför kapitlet.
Hans eminens satte sig åter. Under den
högtidliga tystnad, som uppstod efter hans tal, syntes
fursten vända sig till en man, som satt vid hans
sida — en ytterligt mager herre, sprakande livlig,
med svart hår över en väldig panna, därunder ett
litet fågelansikte med stora, gnistrande svarta ögon
och en sinnlig mun, som ständigt log med vita tänder.
Det var rikets kansler. Medan fursten ännu talade,
rätade kanslern upp sig på bänken och gjorde ett
stridslystet kast med huvudet — slängde ut sin
högra arm och pekade på en ung herre i sviten,
sade sedan med munter livlighet till fursten några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
