Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Greken sköt stolen från bordet, reste sig,
stampade i golvet och öppnade sin tandlösa gubbmun
för att skrika — då knackade hans eminens tyst i
bordet med sin lilla hammare av elfenben:
— Man kan sjunga samtidigt, men inte tala! sade
han med en vass blick mot den gamle professorn i
grekiska språket. #
Gubben blev stående mållös av häpen förbittring
— han famlade med blåvita dödmanshänder
omkring sig, som om han ville strypa någon — eller
utdela välsignelsen. Han fann ett papper på bordet
och famlade sedan i luften efter en penna. En
granne stack i hans benhårda nypa en doppad
fjäderpenna, och gubben skrev, darrande av ilska,
på papperet det enda lilla ordet: Mors. — Kastade
pennan och sin röstsedel bort till den unge
pappersmannen och väste emot hans eminens:
— Votum meum dixi — hsec te vox non perculit?
Han stultade bort till dörren alltjämt skrikande:
— Vado! Vado! Exit oocpoc! Disputeant asini
dementes!
Hans furstliga nåde åsåg med mörka blickar
uppträdet, men kanslern såg bara road ut, och de
unga herrarna av hovet skrattade högt. Frälsgive
tänkte ingen på vidare, han var ju endast
slaktkreaturet, som lämnade sitt kött till festen, men
som för övrigt inte hade den ringaste betydelse.
Magne gick fram till en av de skrattande unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
