Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
och allt, som tillhör det tunga valvet, ska med möda
lyftas uppåt. Så långt man mäktar. Det blir inte
högre, än att alltsammans synes vila utsträckt längs
en liggande linje. Men se nu här ute!
De vände sig utåt de höga tempelvalven:
— Här finns ingenting som bär, och ingenting
som behöver lyftas. Allting växer upp ur jorden
som en lek och svingar sig mot höjden utan tyngd.
Ni finner inte en enda liggande vågrät linje här,
inte en enda liten fri yta — hela katedralen stormar
med alla lössläppta krafter mot höjden. I de gamla
templen rådde ett evigt mörker — här inne ser ni
knappt några murar. Allt är genombrutet- till
fönster, trifoliegallerier däröver och överfönster
högst uppe under valven. Här inne skulle vara lika
ljust som där ute om dagen, så vida inte varenda
liten glasruta i rosetterna och i masverkens
hjärtblad vore målad i så dunkla färger för att ge
skymning och stillhet åt andakten. Valven där uppe ha
frigjort sig från cirkelbågen och kvadraten, de resa
sig som självständiga väsen, tills strålarna förena
sig i sina försvinnande spetsiga centra. Ni kan
slå ett sådant valv över vilket plan som helst och
själv bestämma höjden — det kunde inte de gamle
göra! När ett valv var slaget över tunnan, hade
därmed alla andra valv i hela byggnaden blivit
bestämda till sina mått. Cirkelbågen band dem.
— Trollcirkeln är nu sprängd, alltså, svarade den
unge herrn. Tusen tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
