Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Plötsligt hördes ett bedövande skrän där ute.
Tjut av raseri — sjungande rop av jubel — ett
förkrossande dån av något tungt, som slog emot
porten — den darrade och gav redan vika, dagern
lyste in genom en bred springa.
— Vore det bara de rätta portarna, junker! sade
den gamle knekten och ordnade sitt folk. De här
plankstumparna ha satts in bara för ombyggnaden,
och de ge snart vika —
I samma ögonblick slogos dörrarna isär med ett
brak, som ekade genom hela kyrkan. En
oöverskådlig folkhop, upphetsad och vild, stod utanför.
Rödflammiga ansikten, blodsprängda ögon, vidöppna
käftar, som vrålade och tjöto. De närmast stående
kastade ifrån sig den bjälke, de använt för att öppna
dörrarna, och skreko:
— Bort med knektarna!
Junkern ställde sig bredbent mitt i portöppningen.
Med spetsen av sin nakna värja ritade han i
kalkdammet framför sina fötter och ropade gäckande:
— Vad önska herrarna?
Ur havet av galna människor steg upp ett
samfällt tjut:
— Ut med junkern!
Den unge herrn skrattade till och tryckte
sam-metsbaretten fastare på huvudet — en blank
värjstöt for blixtsnabbt ut från hans näve, och en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
