Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
— Varför skulle han inte få det?
— Han är ju dömd fredlös, och det är väl döden?
Tänk, om fursten visste detta!
— Nu tiger du, om du inte vill ha stryk! röt
Magne. Jaså — du ska resa, gosse. Varthän?
— Jag vet inte — till ett annat land. Men det är
väl likadant överallt — jag är ju bannlyst. Innan
jag går, ville jag i alla fall tacka dig.
— Tacka mig? För vad?
— För mycket gott du har gjort mig. Mest för
att du lade henne, den döda flickan, i graven igen.
— Jag har inte lagt någon död i graven för din
skull.
— Jag förstår, att det är du, som gjort det. Ingen
annan än du kan göra sådant. Jag kom hit för att
säga dig detta.
— Främlingar göra stundom mera gott än egna
vänner. Det såg för illa ut, att hon låg där och
skräpade. Och nu har det blivit ett helt litet
underverk av den där begravningen, hör jag i stan. Kan
det inte hjälpa dig?
— Jag har naturligtvis sagt dem, att det var du.
— Dåre! Hur ska du någonsin kunna lära dig
göra underverk! Du får ju allting till skänks,
ny-mären och järtecken komma av sig själva till din
hjälp — och du använder dem inte! Du fuskar i
ditt yrke, min gosse. Du skulle ha sagt, att den
döda själv gått tillbaka i sin grav och lagt stenen
till rätta över sig, sedan hon förkunnat, att nu ville
hon vila i frid. Du vet — den där gamla historien
— ett ljus omstrålade den döda kroppen, så ski-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
