Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Magne följde honom. Han kände inom sig ett
oresonligt ursinne, som blev starkare och bittrare
för varje steg. Det fattades bara detta! Den satans
gossen går här och gör sig själv till herre över
sin sista stund — till herre över hela sin tillvaro —
å nej, min gosse!
— Begriper ni nu, hur dum — rent ut sagt dum
— ni varit? frågade Magne, skälvande av det
brutala raseri, han inte längre kunde behärska. Eller
begriper du inte — ni, menar jag, förstås, jag skulle
väl säga ni, kan jag tro.
Frälsgive såg på honom med sina klara, vidöppna
ögon:
— Vad menar — mästaren? Mitt förstånd har
aldrig varit stort. Det har jag alltid vetat.
— Ni talar, som om ni hade en palt i huvudet
och inte en hjärna.
— Jag tror, att — mästaren — har det värre än
jag —?
— Ja visst, ja visst, det där kan man! När den
helige Andreas såg sitt blod flyta på marken, bad
han Gud vara desse illgärningsmän nådig. Därmed
uppmjukade han deras hjärtan och vände dem till
kristendomen och for sedan dädan till Antiokia.
Har du också någonting att göra i Antiokia?
Frälsgive log emot honom — ett underbart vackeirt
leende:
— Hånet är bara skrynklor i ditt ansikte,
mästare !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
