Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
:— Inte! svarade mannen. Det var ingenting med
honom. Han kunde inte göra underverk.
— Visst kunde han, men han ville inte, förstår
du väl. Inte kan man göra underverk, när man blir
tvingad. Det ska komma av sig själv. När man
är riktigt upplagd — då kan man.
Hon böjde sig ner och såg närmare efter — jo!
det hängde något om gossens hals under det röda
dödshugget. Hon tog försiktigt upp det och torkade
bort blodet med fingrarna.
— Det ska jag ha som minne, sade hon. Jag
kände honom.
— Vad är det? frågade mannen nyfiket.
— Ingenting — ett minne.
De ställde sig båda att undersöka det lilla
föremålet, som hängt om gossens hals. Det var så
mörkt, att de knappast kunde urskilja det tydligt
— men de kände, att det var av trä och inte hade
något värde. Stort som en tumnagel, bara, såg ut
som ett hjärta — ett litet snidat hjärta, helt
inneslutet i ett genombrutet flätverk av blommande
törne. Flickan log förnöjt, när hon hörde hur det
lilla hjärtat skallrade ängsligt inom sitt blommande
galler, tunt som spindelväv och vått av blod.
— Tror du jag blir en bättre människa, om jag
bär det här på mig? viskade flickan högtidligt.
— Inte! svarade karlen.
Men han böjde sig ner och letade i gossens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
